Fasadens utsmyckningar återställdes och kompletterades i Svedmyra, Enskede

Fasadens utsmyckningar återställdes och kompletterades i Svedmyra, Enskede på ett äldre bostadshus där flera dekorativa detaljer hade spruckit, vittrat eller försvunnit helt vid tidigare underhåll. Arbetet omfattade både lagning av befintlig putsdekor och nytillverkning av saknade partier för att återge fasaden ett sammanhållet uttryck. Särskild hänsyn togs till befintliga proportioner, profiler och anslutningar mot fönsteromfattningar, sockel och takfot.

Så återställdes putsdekor och profiler på fasaden i Svedmyra, Enskede

Arbetet inleddes med en noggrann genomgång av fasadens utsmyckningar, där skadade hörn, släpp i putsen och tidigare övermålade detaljer markerades upp. Flera av ornamenten visade ytsprickor, men bakom färgskikten fanns även djupare bompartier där putsen hade släppt från underlaget. Skadat material bilades därför bort stegvis tills fast underlag nåddes. Kanter renskars, löst sittande färg avlägsnades och ytorna dammborstades innan lagningarna byggdes upp igen.

Inventering av befintliga former

De delar som fortfarande var hela användes som förlaga. Profilbredder, utsprång och radier mättes upp direkt på fasaden, bland annat vid fönsteröverstycken och horisontella listband. På så sätt kunde nya partier anpassas till husets ursprungliga uttryck i stället för att ersättas med standarddetaljer. Där äldre lagningar hade gjorts med för hårt bruk uppstod nivåskillnader och små kantresningar. De partierna justerades för att få en jämn anslutning mot den omgivande putsen.

Materialval och uppbyggnad av saknade utsmyckningar

Lagningarna utfördes med kalkcementbaserat putsbruk anpassat till den befintliga fasadens hårdhet och struktur. För djupare partier lades bruket i flera omgångar för att begränsa krympsprickor och ge stabil uppbyggnad. Där större delar saknades förstärktes underlaget med rostskyddad putsbärare och infästningar som doldes i uppbyggnaden. Nya profiler drogs av mot mall för att få rätt skuggverkan längs listverken. Små detaljer modellerades för hand medan längre raka sträckor styrdes med fasta riktlinjer.

Lagning med rätt kornstorlek och ytstruktur

En tydlig utmaning var att den gamla fasaden hade en svagt riven yta medan senare lagningar var slätare. För att undvika fläckiga övergångar anpassades slutskiktet med fin ballast och bearbetades medan bruket fortfarande var grönt. Det gav en yta som tog färg jämnare och låg närmare omgivande puts. Vid flera fönster behövde avslut också formas om så att vatten inte samlades i små hyllor ovanför dekoren. Lutningarna justerades därför med svagt fall ut från fasaden.

Fukt, torktider och målning av de återställda partierna

Eftersom arbetet utfördes under en period med växlande temperatur skyddades de nylagade ytorna mot snabb uttorkning och direkt slagregn. Lagningarna hölls fuktiga under de första dygnen där det behövdes, särskilt på sydvända partier som annars riskerade att torka för snabbt. Efter tillräcklig härdning grundades de lagade områdena och målades sedan in tillsammans med angränsande fält för att minska synliga skarvar. Kulören hölls nära den befintliga fasaden, men målningsgraden anpassades så att dekoren fortfarande fick ett tydligt djup.

Resultat med tydligare linjer och lugnare fasadbild

När arbetet avslutades hade fasaden fått tillbaka flera detaljer som tidigare hade gått förlorade eller blivit otydliga under tjocka färgskikt. Fönsteromfattningar, listband och mindre ornament framträdde åter med skarpare kanter och jämnare proportioner. Helhetsintrycket blev mer sammanhållet. Utsmyckningarna lästes nu som en del av arkitekturen igen, inte som en rad separata lagningar. Där putsarbeten berörde anslutningar och underlag följdes relevanta delar av AMA för underarbete, putsuppbyggnad och ytavslut.